tisdag 1 oktober 2013

Mandelpil

Salix triandra
Några av trädgårdens mest anonyma och småtråkiga växter är våra mandelpilar, Salix triandra.
De kommer ursprungligen av en stickling, och växte sig snabbt upp till en liten buske som jag tog fler sticklingar av.

Mandelpil  känns igen på den ljusa mittnerven i bladet, på bladens såg-taggiga kant och på den mandelfärgade barken.
Våra mandelpilar liknar den finska variant av mandelpil som även förekommer vid Torneå älv, men i Mellansverige finns en mandelpil som inte har lika spetsiga blad.

Jag försökte att göra uppstammade träd av de äldsta mandelpilarna, men det gick inte så bra.
I och för sig så gick det ganska snabbt att få dem att växa upp till träd, men så fort de blev tunga upptill så gav stammen vika, och mandelpilen lade sig ned mot marken.
Trist. Jag gav mandelpilarna stöd och de stod så fint i några år.
De stod upp så länge stödkäppen höll, men när den ruttnade föll trädet mot marken igen.


Jag planterade en gång två mandelpilar i hörnen av trädgårdslandet, och det var fint tills de lade sig ned över odlingarna.
Jag sågade av en av mandelpilarna, och nu har det vuxit upp nya skott från den roten.
Men den måste flyttas nu när trädgårdslandet skall renoveras.
Förut i år flyttade jag bort en annan mandelpil av den orsaken, och trots att den fick med så liten rot så överlevde den, hade det varit något annat träd så hade det strukit med av den misshandeln den flytten innebar.


Eftersom mandelpilen är så lätt att föröka från sticklingar så har det blivit en hel del sådana, men de som jag planterat där marken är torr om sommaren har tynat bort.
Mandelpilen kräver en fuktig plats för att trivas riktigt bra.
Jag planterade även en mandelpil vid ån som stilla flyter genom byn, den mandelpilen lever och mår bra.
Där vid ån får den nog all den fukt den behöver.
Där vid ån är den ännu grön i kontrast mot de andra träden som snart alla tappat sina gulnande löv.

Gerillaplantering?

På de platser där mandelpil är vildväxande så väljer de att växa vid stränder, där det är nog fuktig mark.
Jag planterade in denna mandelpil för sju år sedan.
Jag planterade även in silverpil och korgvide där.
Än har mandelpil och korgvide fått stå kvar vid ån, men alla silverpilar jag planterade in längs med ån försvann direkt, de blev uppätna av bäver.



Mandelpilen kommer nog aldrig att få någon favoritstatus i vår trädgård, men den är ju ändå tacksam att odla då den växer relativt snabbt och är lätt att föröka med sticklingar.

4 kommentarer:

  1. Jag tycker bladen är väldigt vackra och gillar den slanka växtsättet hos pilgrenar! Men det är ju inte kul med träd som lägger sig ideligen! Här trivs ditt korgvide och har klarat torkan i sommar. Till våren blir det förökningsförsök!
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera
  2. Kul att du testar! Har aldrig hört talas om Mandelpil förut. Vi har flera Bollpilar som är fina, men lite besvärliga att ha inne i trädgården då de skräpar ner med så fasligt mycket döda kvistar i planteringarna. Annars gillar vi pilarna.
    Ha det bra!
    Ulrika

    SvaraRadera
  3. Kul att du gerillaodlar vid ån :=)
    Hade inte tidigare hört talas om denna Pil så det var intressant läsning.

    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  4. Så ni har också bävrar. I Mockträsk fällde bävern en stor björk och skrämde nästan slag på Nissen och mig för någon tid sedan. Det blev ett himla brak då det föll.

    SvaraRadera