tisdag 11 oktober 2011

Blåklocka

Campanula rotundifolia 'album'
I trädgårdens torrare del växer Blåklocka, eller Liten blåklocka för att vara exakt, men jag har alltid bara kallat dem för Blåklocka så jag fortsätter med det även här.
Blåklockor tillhör de ursprungliga växter som är vanligt förekommande runt och i vår trädgård, de vill växa på torr och mager mark för att trivas bra.

I år har vi även upptäckt vita blåklockor, de har inte funnits här förut och jag har inte planterat in dem.
Eftersom de vita är så ovanliga här där vi bor så blev jag extra glad när jag såg dem för det är nog nära på 30 år sedan sist jag såg dessa vita blomma här, men då en kilometer härifrån vår trädgård, vid järnvägen mitt i byn.
Där växte det flera stora tuvor av vita blåklockor tillsammans med många fler blå.
Trots att jag bara var barn då så tyckte jag så mycket om dessa vita där de växte vid banvallen, och tyckte det var sorgligt när allt försvann då järnvägen fick ny sträckning och flyttades rakt ovanpå platsen för de vita och för vår by sällsynta blåklockorna.
Att ha en tanke på att rädda dessa tuvor när grävskopor och shaktmaskiner kom, det hade jag inte då.
Hade det varit idag så hade jag genast räddat dem alla från att bli krossade under grävmaskiner och traktorer.
Helt plötsligt så blev då de sällsynta vita blåklockorna än mer sällsynta, på gränsen till försvunna.
Att det sedan nu 30 år senare dyker upp vita blåklockor i och vid vår egen trädgård fyller mig med nostalgiskt lyckorus och jag utfärdade genast plock-förbud på dessa till min dotters förtret. Det var hon som fann dem och visade en för mig som hon förtjust plockat.
Hon älskar att plocka blommor!

För något år sedan så gjordes en inventering av växter här i landskapet Norrbotten och blåklockor fann man då på 852 av de platser som undersöktes.
Vita blåklockor fann man bara på 22 av dessa.
Nu finns de även i vår trädgård, kanske det då blir fyndplats nummer 23?

Blåklocka i oktober.
Men blåklockor skall nog ändå vara just blåa för att vara de blåklockor som vi alla förknippar med den svenska sommaren. Här i norr blommar de under högsommaren och jag tycker att de är så fina. Min fru älskar dem och tittar strängt på mig när jag tycker det är dags att slå gräset vid vägkanten.
Gudnåde mig om jag då slår ned några blåklockor.

Som en sista hälsning av sommaren som varit så blommar det ännu kvar några små blåklockor här bredvid, de är frostnupna men fortfarande mycket fina. Denna tid på året så uppskattar vi dem om möjligt än mer. Några andra vildväxande blommor är nu svåra att finna här, och om någon dag kan de alla svepas bort av Kung Bore.
Det är bara att njuta av dem medans tid är.

3 kommentarer:

  1. Hej! Vet du vad. De vita klockorna blommar på Pellgårn i år också. Även här trettio år senare. Jag minns det så väl, hur vackert jag tyckte att det var då. Nu i sommar har de vita blommat igen, trots att gården varit fårhage och betats flitigt, eller kanske just därför, i kombination med en viss väderlek? Vem vet?
    Vad roligt för er att ni också fick glädjas åt dem igen. Hälsa den blåklocksälskande frun:)
    Therese

    SvaraRadera
  2. Har aldrig sett liten blåklocka med vita blommor! Däremot har jag stor d:o i både vit och blå form.

    SvaraRadera
  3. Härligt med vita blåcklockor (vitklockor?), det har jag inte stött på här hos oss. Men blommar gör de ännu i oktober!

    SvaraRadera