söndag 5 maj 2013

Ek

Quercus robur

Just söder om vårt växthus växer en liten ek, och en annan finns inne i trädgården.
De båda ek plantorna är snart 20 år och har nu nått höjden av ungefär en meter.
De första 15 åren växte de knappt alls, men de senaste åren har de "ränt iväg" till denna höjd. Kanske har rotsystemet nu utvecklats så pass att tillväxt kan ske, eller har de små träden nu vant sig vid att växa i vårt kalla klimat?
Eken skall få en lång pålrot som gör trädet stadigt för hård vind, kanske våra ekar nu har rötter som når tjälfritt djup?
De härstammar båda från Mälardalen.

Dessa små ekar är relativt ensamma i trakten, det finns inte många andra ekar här i vår by.
Eftersom jag vuxit upp i denna ek-lösa by så känns de små ek träden smått exotiska på denna plats.
I skolan fick vi förstås lära om de svenska lövträden som ek, alm, ask, bok, lönn och lind, men här fanns även då bara björk, vide, rönn, asp och hägg så de sydländska ädelträden kom att uppfattas som främmande och exotiska för oss barn. 
Som barn förknippade jag detta träd med en viss sparbank och någon riktig ek kom jag aldrig att se förrän jag nått vuxen ålder och rest söderut.
(Det finns förstås ek i Boden också, men de är få och inte några jag uppfattade förekomsten av när jag var barn.)

Några av fjolårets löv sitter ännu kvar efter vintern.

Som vuxen upptäckte jag en ek i en av de gamla övergivna trädgårdarna vid Svanåmyren inte långt från vår trädgård.
Lycka!
Detta är ett bevis på att en ek faktiskt klarat livet här i norr, och kanske kan de små ekar vi har i vår egen trädgård en dag nå denna höjd.

Eken vid Svanåmyren.

Den senaste vintern hemsöktes vår trädgård av tre älgar som betade hårt på de träd som finns här, men våra små ekar står orörda trots att de ätit på träd just bredvid.
Kanske smakar ek mycket illa?

Det är kanske också förklaringen till att eken vid Svanåmyren fått stå kvar och nu nått en höjd av snart fyra meter.
Jag vet att detta är löjliga dimensioner jämfört med de jätte-ekar som finns i landets södra delar, men jag är glad och nöjd ändå.

Nu kan jag också ge mina egna barn en uppfattning om de sydsvenska ädelträden sedan jag försökt att plantera in alla dessa i vår trädgård. Nu finns de (nästan alla) på riktigt även här.
Alla utom Bok har klarat klimatet, och även om Lind, Lönn, Alm och Ask nu har betats hårt av älgarna så är de förhoppningsvis ännu vid liv.


Men några ekollon lär nog aldrig våra barn få se på de små ekar som finns här i vår trädgård, men kanske kan eken vid Svanåmyren en dag överraska med ekollon?
Vad vet jag?
Eken är trots allt ännu ett relativt exotiskt träd för en norrlänning som mig.


3 kommentarer:

  1. Kul! Vi ställde ut våra ekplantor på avhärdning idag och de skall senare i vår ner i jorden här i Luleå. Plantorna är ekollonsådda i vårt garage, på ekollon från hagarna där min sambo kommer ifrån i Södermanland. Det ska bli spännande att se om vi lyckas curla dem tillräckligt så att de överlever. /Mathias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mathias, kul att läsa om er odling av ek i Luleå.
      Det kommer säkert gå jättebra, Luleå har ju mildare vintrar än vad vår by har. När eken kan växa här så blir den säkert fin hos er med.
      Kul att du hittat min blogg!

      Radera
  2. Ek är också ett av mina favoritträd. Jag lobbar för att bruket som äger större delen av marken i byn där jag bor ska göra en ekäng. Det finns i grannbyn, och just nu är marken under ekarna översållad med vitsippor. Så vackert.
    Man glömmer lätt att det är helt skilda odlingsbetingelser i vårt avlånga land. Bra att bli påmind om att ek inte är en självklarhet för alla.

    SvaraRadera