fredag 3 februari 2012

Besksöta

Solanum dulcamara
Vid vår prydnadsapel har en planta Besksöta slagit rot. Jag planterade den vid husväggen för kanske tio år sedan tillsammans med en Pipranka. Tanken var att de tillsammans skulle växa upp mot väggen och ge vår trädgård ett kontinentalt intryck. Ja, det var piprankan som var den viktiga, besksötan var bara en stickling vi fått utan namn som råkade hamna där också.
Redan efter den första vintern gick piprankan hädan och av besksötan syntes inte mycket heller,
ännu ett projekt som dukat under för vårt hårda klimat.
Men för några år sedan så upptäckte vi att besksötan faktiskt levde och mådde bra, den hade då 'vandrat' ut från den specialuppbyggda odlingsbädd där vi tänkt att den skulle växa för att nu en meter därifrån hjälpligt slingra sig uppåt med hjälp av vår gamla prydnadsapel.
Sedan dess har den fått hållas där.
Besksöta växer vild i de södra delarna av landet men förekommer även på spridda platser längs med norrlandskusten. Här i Norrbotten växer den vild på enstaka ställen i Luleå- och Piteå skärgård.
Hos oss några mil från kusten finns den bara planterad i trädgårdar eller förvildad just bredvid en sådan plats.
Växten har fått sitt namn av att barken först har en besk smak för att sedan smaka sött.

Förra året så upptäckte jag att det börjat växa en gren eller ny fröplanta av Besksöta som har variegerade/brokbladiga blad. Jag blev glatt överaskad, och Besksöta som nästan haft ogrässtatus för mig steg i värde.
Jag hoppas den brokbladiga plantan växer upp och blir riktigt vid och stor där vid vår apel.
Kanske detta är vanligt förekommande bland Besksöta, men hos oss är det bara denna lilla kvist som är annorlunda.

Solanum dulcamara 'Variegatum'

När hösten kommer och trädgården sakta dör eller går i vila så bjuder vår Besksöta på härliga röda bär. Vackra att se på men giftiga som attan. Det sägs att en handfull bär kan vara nog för att döda en 11-åring, vuxna är inte lika känsliga. Bären skall ha en starkt laxerande effekt.
Jag har en lite kluven inställning till att ha giftiga bär i trädgården när man har barn här, men tror ändå att barnen går att lära så de vet vilka bär de skall äta och vilka de skall låta bli. Jag har förklarat för barnen att om de vill ha magsjuka så skall de äta dessa bär, och än så länge har bären fått vara ifred.



Nu är det - 35º C  ( - 30º F )
Besksötan och andra växter i trädgården sover sött (eller fryser ihjäl.)
Tur att den djupa snön skyddar de perenna växterna från den värsta kylan.

4 kommentarer:

  1. Det måste vara en utmaning att ha en trädgård så långt norr ut. -30... Idag ska jag inte kommentera att det är kallt ute, -13,5 :-)
    Jag tror det finns farligare saker att vara rädd för när man har barn än växterna i trädgården som kan vara giftiga. Beror i och för sig på om man har ett barn som stoppar allt i munnen eller inte.
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  2. Hej. Nu var det ett tag sen jag besökte din blogg (har haft SÅ mycket annat en tid) och det finns alltid mycket trevligt att läsa hos dig. Måste ta mig en ledig stund här framöver och gå tillbaka till dina äldre inlägg och läsa ikapp.
    Nu vankas här snart middag så jag gick bara in för att önska dig en trevlig helg.
    Hälsningar
    Kristina

    SvaraRadera
  3. Skrutt vad kallt ni har, jag ska inte klaga med mina -29 grader då:)
    Besksötan har jag haft men nja jag gillar inte dens buskiga växtsätt och att den vandrar iväg. Men den är fin med sina röda bär. Om du lär barnen vilka bär det är ok att äta så tror jag inte det är så farligt och att de inte ska stoppa nått i munnen om ni inte godkänt det.
    Ha en alldeles underbar helg!

    SvaraRadera
  4. Visst är det kul när det dyker upp variegerade former på de egna växterna. Man kan hoppas att det är en mutation men det kan ju tyvärr lika ofta vara svamp- eller virusangrepp. Fast det låter nog mer allvarligt än vad det är. Många av färgskiftningarna och bucklorna på en del funkia lär bero på just virus, och de plantorna säljs ju just tack vare förändringarna i bladen.

    Besksöta är faktiskt en av de allra första växtnamn jag lärde mig. En liten planta hade slagit rot i en blomkruka i mitt flickrum och den fick vara kvar en tid. Den gillade dock inte inomhusklimatet utan fick spinn och dog. Men namnet lärde jag mig.

    Kristina

    SvaraRadera