fredag 9 november 2012

Silverpil


Salix alba var. sericea 'Sibirica', klon Boden
eller ibland bara:
Salix Sibirica 'Boden'

Blommig fredag - Drömmar

Ibland så har man drömmar och visioner med sin trädgård som man först tror är rimliga och lätta att genomföra. Men vissa gånger så är det inte alltid så lätt som man tror....

När mitt intresse för trädgården tog fart på allvar för en sådär 20 år sedan så hade jag en tanke att ha Silverpil Salix sericea längst bort i trädgården, där skogen tar vid.
Detta stora träd skulle med sin ljusa silvergröna färg bli en fin kuliss för den övriga trädgården.

Jag fick lära mig att de träd som växer vid ån inne i Boden är lätta att ta sticklingar ifrån och att de på några år växer upp till stora träd. Där växer dessutom en klon av Silverpil som klarar kallt klimat bättre än många andra silverpilar. Den kallas för Salix alba var. sericea 'Sibirica'. Plantor från de härdiga träden i Boden brukar också få med namnet 'Boden'.
Jag tror mig läst om att den klonen har sitt ursprung någonstans i Ryssland.



Denna dröm om att föröka Silverpil på egen hand höll jag trots oförklarliga motgångar ändå vid liv under många år, men ingen av de många sticklingar jag planterade lyckades överleva sin första vinter här.
Sticklingarna hade varit bus-enkla att rota, och de växte fint den första sommaren för att sedan alla dö under vintern. 

Ni som känner mig kanske anar en viss frustration över dessa misslyckanden, då dessa träd enligt yrkesfolk skulle vara något av de enklaste att föröka med sticklingar.

De vackra silverpilarna i min barndoms stad höll ändå hoppet vid liv, jag ville ju också ha ett sådant träd i vår egen trädgård...


Jag ringde parkchefen på Bodens kommun och frågade om jag fick ta kvistar från en hög fällda träd som fanns vid ån då kommunen gallrade i sitt silverpil-bestånd.
Jag fick ta så mycket jag ville därifrån, och det blev ganska många sticklingar det.
Jag lät då också barnen på det fritidshem där jag arbetar få sätta en egen stickling av detta träd och ta med hem.

Sedan lyckades några av sticklingarna att med nöd och näppe överleva en vinter, de hade jag planterat på en liten kulle för att de skulle få en väl dränerad plats att växa på, de andra som överlevde växte kvar i sina krukor. Hoppets låga tändes igen hos Herr Pettersson...

Nu är det ju dessvärre så med silverpil att träden trivs och utvecklas bäst på en någorlunda fuktig plats, de sticklingar som lyckats att övervintra på mina små kullar av grus torkade därför ihjäl när det blev sommar.
Drömmen om silvepil i trädgården grusades ännu en gång.


Här vid Bodån i Boden är silverpilarna så fina, de är dessa som håller min dröm vid liv.

När det fungerade så dåligt att ta sticklingar direkt från träden så köpte jag en silverpil hos en handelsträdgård för några år sedan.
Jag planterade den just utanför vår rönnhäck (vilket skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag) mot den äng där alla traktens älgar betar om höstarna, så ni kanske förstår att den ganska dyra silverpilen inte var lika vacker sedan dessa ätit frukost, lunch och  middag av de små grenar som fanns där från början.

Sedan pilen också nästan frusit ihjäl under kommande vinter så var det inte mycket kvar att hurra för, men två grenar var trots allt vid liv.

Dödskyssen för den silverpilen kom mitt under sommaren då vår snälle granne slog höet på sin äng, eftersom jag slagit gräset så slarvigt med gräsklipparen bakom vår rönnhäck så körde han en sväng med slåtter-aggregatet där varpå silverpilen (på den av mig inmutade marken) helt sonika fastnade i slåtter-aggregatet och drogs med i 15 meter innan den släppte.

Alla återupplivningsförsök var sedan lönlösa.


Mina drömmars silverpil hade fläkts upp längst hela stammen...


Så återgick mina drömmar om silverpil i vår trädgård till att bli just drömmar igen.
Genom Boden flyter den lilla ån så stilla fram och silverpilarna bredvid doppar försiktigt sina grenar där




Det är märkligt att ett träd som Silverpil trivs så bra bara 30 kilometer från vår trädgård, men här vill de inte alls.


Trots att det varit -15º C och snöat så sitter ännu många löv kvar på silverpilarna i Boden.



Trots alla motgångar så håller jag denna dröm vid liv, här under visar jag den relativt nya silverpil vi nu har och som jag hoppas och drömmer om, ännu har den inte fallit offer för klimat, vilddjur eller traktorer...


För att strö lite salt i mina sår av misslyckanden och spruckna silverpils-drömmar så visar jag till sist en bild som en förälder till ett av fritidsbarnen skickade till mig något år efter de fått hem sticklingarna.
Föräldern ville bara visa hur fint sticklingen de fått hade vuxit sedan de planterat den.
Jag fick denna bild för många år sedan. Idag lär det vara ett ganska stort träd...


Jag log, men undrade samtidigt varför alla mina egna sticklingar dog.


Om du vill läsa vad andra bloggare drömmer om så finns en samling drömmar hos 'Pilgrim' med bloggen;
Bland rosor och bladlöss.

21 kommentarer:

  1. ÅÅ Hans jag kan "höra" hur din drömmar går i kras denna gång, men ge inte upp försök igen. Du vet trägen vinner. Du kan få sticklingar av min silverpil och försöka med den!
    Ha en underbar helg!!

    SvaraRadera
  2. Vilken enorm otur men inte ska du ge upp... bara ta nya sticklingar.
    En hjälp till det lilla trädet under första vintern är att du kan linda in det i grön vinterväv.
    Små nyetablerade träd kan behöva lite extra skydd de första levnadsåren.
    För att hålla älgarna på plats kan du klippa långa remsor från svarta sopsäckar och hänga ut överallt i trädgården.

    ja, hur ska du hålla grannen borta då??????
    Gör punktering i traktordäcken ;=)

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  3. Vilken story...ge inte upp drömmen...du kommer att lyckas...=)
    Trevlig helg !

    Kram Ninni

    SvaraRadera
  4. Vilken fin historia.
    Ge inte upp ,pilarna växer ju som ogräs men grannar och älgar klarar den sig inte mot.

    Vi har den vanliga bollpilen och den har sina avkommor både som häck och träd hos grannarna.

    Vi har inte fått någon snö ännu och det verkar inte bli någon heller i helgen det har utlovats regn:o(


    Trevlig helg

    SvaraRadera
  5. Vilket underbart inlägg! Jag hoppas så att du lyckas med din silverpil för ett sånt engagemang måste bara få sin belöning.
    Ha en underbar fredag!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  6. Fortsätt dröm! En vacker dag .....
    En skön helg önskar Eva Linnea

    SvaraRadera
  7. Åh jag lider med dig. Men fortsätt kämpa, skam den som ger sig. Och vilket vackert träd det är ! Har du försökt att övervintra sticklingarna svalt inomhus? När jag har förökat med sticklingar så brukar jag förvara dem inne tillsammans med pelargonerna de första två vintrarna så de får växa till sig ordentligt. Byter förstås till större och större kruka så de växer på ordentligt. Lycka till med drömmen ! Ha en fin helg
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
  8. Kära nån! Vilken ENVIS drömmare du är!!! Jag hade givit upp låååångt tidigare. Själv drömmer jag också om den vackra silverpilen som ett alternativ till olivträd... Vågar jag? ;)
    Ha en go' helg,
    Charlotta

    SvaraRadera
  9. Åh, kämpa på! Känner din frustration... håller alla tummar och tår för att du lyckas med din dröm, för den är ju himla vacker! //Marie

    SvaraRadera
  10. Vilken härlig historia bortsett från att det aldrig blev nåt träd. Men drömmarna lever kvar.

    Vackra foton.

    Kram

    SvaraRadera
  11. Ja, ja, du får glädjas över andras vällyckade sticklingar. Det betyder ju att du inte ska ge upp din dröm. Det går ju.
    Silverpilen ser verkligen fin ut, men så stor den blir! Ingen för min lilla trädgård..
    Tvi, tvi, du får spotta i näven och försöka igen :)

    SvaraRadera
  12. Förstår att du drömmer om en silverpil för dom är fantastiskt vackra på dina bilder. Men ge inte upp, en dag kanske drömmen slår in. Och du får glädjas över sticklingen du gav bort som tog sig. Ett verkligt fint inlägg.

    Önskar dig en trevlig helg!

    SvaraRadera
  13. Ha, ha, ha! Förlåt, men det är för festligt, samtidigt som det verkligen är lätt att förstå frustrationen.
    Tack för att du delar med dig av det här. Själv ska jag för fjärde gången försöka sätta plantor av "ogräset" höstanemon till våren tänkte jag. Naturligtvis har jag försökt på olika platser i trädgården, från torr backe till blöt lera. Men jag ger inte upp. Jag ger inte upp!

    SvaraRadera
  14. Vilken historia, ge inte upp...drömmar kan bli verklighet så småningom.
    Ha en skön helg
    Vivian

    SvaraRadera
  15. Förr eller senare så! Håll i drömmen och till slut funkar det.
    Jag önskar oxå en! Lyckas du så tala gärna om hur du gjorde :)

    Veronica

    SvaraRadera
  16. Det var väldigt roligt och intressant att läsa denna sílverpilshistoria. Jag tycker det är helt fantastiskt att du inte gett upp din dröm trots alla motgångar. Drömmar är en stark drivkraft. Ha det bra och lycka till med fortsättningen :-)

    /Liv

    SvaraRadera
  17. Nu förstår man hur kärvt klimat du har, värsta kall hålet som vi brukar säja. Tur att dom är lätta att föröka så du kan prova igen och igen. Jag skulle sätta ut många på olika ställen då borde nån av dom överleva. Lycka till!
    Ulrika

    SvaraRadera
  18. Så bra du skriver! Du skulle kunna bli författare, man blir alldeles fängslad av din berättelse. Jag ska hålla tummarna för att din nya lilla Silverpil ska växa upp och bli ett kraftfullt träd.
    Trevlig helg,
    Carina

    SvaraRadera
  19. Så läsvärt ditt bidrag är!
    /Anette

    SvaraRadera
  20. Good luck with your Salix. Eventually you will have a beautiful tree, and you will appreciate it all that much more after the numerous attempts. If your next one doesn't work, you can always go over to your student's house after dark with a shovel and a flashlight. :)

    The saddest photo was of the tiny sapling dragged out of the ground by the tractor. :(

    I love my Salix, as it gets leaves early in the spring, and is the last to lose them in fall. Even now, at - 19 C, it still has over half of its leaves, and keeps that corner of the garden from looking empty.

    SvaraRadera
  21. Tack Hans för att du tipsade mig om denna läsning! Blev en aning förvånad när jag kom till sista bilden och insåg att det var jag som var föräldern du skrev om :) ingen uppdatering efter den näst sista bilden på din silverpil men jag hoppas verkligen att den tog sig och överlevde!! Grabbarna tackar för hälsningen och hälsar tillbaka:)
    ///Annkristin

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.