onsdag 12 januari 2011

Skogsolvon

Viburnum opulus

I vår trädgård växer ett litet Skogsolvon med lite speciell historia.

Min fasters man jobbade i skogen. Han kände till skogarna här runtomkring väldigt väl.
Så en dag i mitten av 1980-talet såg han något han aldrig förut sett.
I en glänta växte en liten buske med vita vackra blommor,
"Det var som om en del av Paradiset hade ramlat ned på jorden", brukade han berätta. Jag minns honom ännu så väl.

Han grävde upp den underbara lilla busken med bara fingrarna och bar hem den med hjälp av sin ryggsäck.
Han planterade den hemma vid sitt hus här i Brännberg.
Skogsolvonet växte med åren och blev större.
Åren gick och min faster bodde kvar i huset även sedan hon blivit änka.
Men så började hon att prata om att flytta närmare sina döttrar.

Jag hade av en slump hört att det skulle gå att rota kvistar från skogsolvon på samma sätt som man kan göra med svarta vinbär.
Sommaren före hon flyttade från sitt hus lade jag ned en kvist mot marken och lade en sten ovanpå, för att hålla kvar kvisten. Jag skrapade lite med nageln på grenen, på det ställe som skulle ta mot marken.
Året efteråt flyttade hon. Den sista veckan som hon bodde kvar lyfte jag på stenen och såg att det vuxit ut nya rötter ur den lilla kvisten, där den legat mot marken.
Jag tog med den rotade kvisten hem, och planterade den i vårt trädgårdsland.
Tänk att det fungerade, den började växa och fick stå där i några år för att växa till sig innan jag flyttade den till den plats där den står nu.

Den stora olvonbusken står kvar ännu och blommar gudomligt varje år i juni. Även min lilla avläggare har blommat de senaste åren.
Nu har jag igen lagt ned en gren från mitt lilla Skogsolvon mot marken för att rota som avläggare.
Den har jag tänkt att ge till min kusin som förövrigt blivit väldigt trädgårdsintresserad. Jag skulle tro att hon skulle uppskatta en avläggare från det Skogsolvon hennes far hittade där långt inne i skogen för länge sedan.


De vackra röda bären är tyvärr giftiga, men skall smaka "amöbadysentri" = väldigt illa, så någon större risk att barnen äter av bären skall det inte vara.
Här i Norrbotten växer olvon  i regel längs bäckar och i sydlägen, och förekommer i länets södra delar, främst i Piteå- och Älvsby kommuner.
Jag tror inte att man längre får gräva upp Skogsolvon från skogarna här runtomkring, för det är väldigt sällsynt.

Skogsolvon i höstfärg.


Här i Brännberg är det nu -36 grader kallt.

9 kommentarer:

  1. Kära nån. så kallt ni har! Här droppar det från taken men lär bli liiite kallare snart. Härligt att kunna förknippa sina växter med minnen och historier, ger verkligen en extra dimension.
    Ser fram emot att du accepterar Helens award och berättar lite mer om dig själv!
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera
  2. Hej Hans!
    Vilken underbar historia om upphittandet av Skogsolvonet. Är övertygad om att din kusin blir jätteglad över en liten planta .=)
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Vilken mysig historia om skogsolvonet. Jag tycker busken är jättefin,höstfärgen särskilt, har en som jag sått från skogen. Ska prova att göra avläggare jag med. Kul att se Cacalian i förra inlägget, den sådde jag igår. Fy tusan vad kallt du har det ! Ha en fin vecka
    Lisa/Lisas trädgård

    SvaraRadera
  5. the first photo here, is probably one of my favorite pictures of yours.
    very charming.

    SvaraRadera
  6. så koselig med slike planter med historie, og for en nydelig busk da :)

    Og ja, klart du kan delta i konkurransen med svensk tekst! Kjempehyggelig at du vil være med :)

    SvaraRadera
  7. For en vakker busk! Både blomster, bær og høstfarge :-) Morsomt å lese historien bak også. Lykke til!

    SvaraRadera
  8. Det var en vakker historie om en like vakker busk! Så flott med en sånn historie bak også, det gjør den enda mer verdifull!
    Huff, jammen er det kaldt med dere! Men snart er det vår :)
    Lykke til!

    SvaraRadera
  9. Vilken fin historia om olvonet.
    Den blir ju en riktigt värdefull om den kan delas vidare till släkten.Alla har ju en anknytning till historien:o)
    En nedtecknad berättelse som kan följa med plantan är ju ett tips.

    Ha en bra dag
    Gunilla

    SvaraRadera