söndag 4 mars 2012

Blekspirea

Spiraea rubella

I en av de glömda trädgårdarna vid Svanåmyren, någon kilometer från vår trädgård, växer ett snår av en spirea som jag tror är Blekspirea Spiraea rubella, men helt säker är jag inte då det finns så många liknande spirea buskar.
Blekspirea är en hybrid mellan Bredspirea Spiraea alba latifolia och Häckspirea S. salicifolia
Jag trodde först att denna spirea kunde vara den nordamerikanska bredspirean, sedan jag sett sådana i en park i Torneå, men troligast är detta Blekspirea som skall vara mycket vanlig här vid norrbottens kustland. ( Om det nu spelar någon roll.)


De byggnader som fanns där en gång är borta sedan länge och skogen sluter sig allt tätare över de gamla trädgårdsväxter som envist håller sig kvar.
För omkring 20 år sedan upptäckte vi dessa glömda trädgårdar och hämtade hem växter till vår egen trädgård därifrån.
Vi tog ett rotskott från ett av de stora snår av spirea som växer där, och nu har vi ett eget snår av denna spirea.


Nu så här i efterhand måste jag säga att det var klokt att vi planterade denna lilla spirea på en plats där den kan sprida sig som den själv vill, i trädgårdens utkant.
Att den sprider sig lätt genom rotskott förstod vi redan då när vi såg snåret vid Svanåmyren.

Just Blekspirea skall vara vanligt förekommande vid gamla ödegårdar här i närheten av Lule-älvdal.
Redan 1907 finns uppgift om att denna spirea växte i Stadsparken i Luleå.


På bilden här under så syns jag själv vid den enda byggnad av ödehusen som då för 20 år sedan fortfarande stod upp, där borta vid Svanåmyren,  numera har allt rasat omkull.
Tittar du noga på bilden så ser du en del av det spirea snår som fortfarande finns kvar där, det är de gräsmatte-gröna växter som finns just bakom mig i bilden, de hade inte börjat blomma då detta fotograferades.




Järnvägen drar förbi bara några meter från denna plats och mest troligt så bodde en järnvägsarbetere vid denna gård. Järnvägen var då som det E4:an är idag, den pulsåder som ledde ut till den stora världen utanför, vilket även gjorde det möjligt att lätt frakta saker och ting till en plats som idag kan tyckas vara ödemark, även med norrbottniska perspektiv. Men det var det inte då, under 1900-talets första år. Järnvägsbygget hade lockat många att bosätta sig i närheten, och tåget stannade på många små orter som denna.
Dessutom fanns bara järnvägen som kommunikation, nu finns förutom E4:an även flyget, och även om järnvägen finns kvar så var det mer än 50 år sedan som något tåg stannade för av-och påstigande där vid Svanåmyren.

Troligtvis så tog man ändå med sig sina finaste växter från trädgården när flyttlassen gick och byggnaderna revs, det som var av ringa värde lämnades kvar, och folk som bodde här var i de flesta fall fattiga, det fanns inte utrymme för att svira runt bland olika handelsträdgårdar som jag själv kan göra. Ändå finns det kvar så många olika växter i dessa glömda trädgårdar.
Vart kom de då ifrån, dessa trädgårdsväxter?
Äldre släktingar och vänner har förklarat att man bytte växter med varandra, och själv tror jag att det även kan ha haft betydelse att Statens Försöksgård fanns i Brännberg vid den tiden.
Även om huvudsyftet med denna var att odla upp myrmark och testa vilka växtslag som passade till sådan odling, så vet jag att det fanns en fin trädgård där vid Försöksgården.
Försöksgården i Brännberg hade kopplingar med Svanå kronopark som då fanns i denna lilla by och försöksgårdens växter spreds mest troligt runt bland de andra gårdarna för vart år som gick.
Jag har skrivit mer om Försöksgården förut, här under länkar jag dit;

http://svanatrg.blogspot.com/2010/11/forsoksgarden-i-brannberg.html#comment-form

Den Blekspirea som kommer härifrån är vit, men vid en annan ödegård växer en rosa variant av en liknande spirea. Har ingen aning om det är samma sorts spirea eller någon annan. De är ju så lika varandra de flesta spireor.

5 kommentarer:

  1. Du har en särdeles välfylld och givande blogg!

    SvaraRadera
  2. Hejsan Hans!
    Precis som alla dina tidigare inlägg läser jag dom med stort intresse och glädje.
    Det är så spännande att läsa om alla växter som du hittar i 'de bortglömda' trädgårdarna.
    Man förs tillbaka i tiden och inser att hur än tungt folket hade de så fanns det trots allt en odlarglädje i prydnadsväxter.
    Ja, idag har vi både tid, pengar och möjlighet att ta oss till handelsträdgårdar även om dom ligger i en annan kommun eller del av landet.

    Önskar dig en härlig solig söndag!

    SvaraRadera
  3. Vilket underbart inlägg! Lite vemodigt och sorgligt och ändå fyllt med glädje och hopp. Det är så läckert med växter och hur de har betytt så mycket för oss människor.
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  4. Fick man lära något nytt! Blekspirea har jag sett på några ställen och just som du säger på gamla ödetomter. Har inte tänkt att det skulle kunna vara en egen art. Då vet man det! Tackar.

    Ha det gott
    Kristina

    SvaraRadera
  5. Jag läste för en tid sedan en artikel om gamla trädgårdar i Västerbotten. I den artikeln berättade man att SJ verkade aktivt för att sprida kunskapen att odla trädgård genom att anlägga vackra trädgårdar vid järnvägsstationerna. Man kan ju tänka sig att banvakterna som bodde längs med järnvägen fick del av växterna från stationen.
    I alla fall fantastiska växter som klarar sig och utvecklas utan daltande och tillförsel av diverse påsar från handelsträdgården! /Yvonne

    SvaraRadera