torsdag 31 maj 2012

Dvärgvårlök


Gagea minima

Dvärgvårlök kanske är den minsta växt som vi medvetet planterat in i vår trädgård.
De har snart överlevt här i 20 år, och de gör inget väsen av sig då de blommar. Man måste ha god syn för att se någon av de små gula blommorna, och de plantor som är utan blommor liknar mest grässtrån.
När de blommat färdigt är de omöjliga att se, det är bara nu när de blommar som jag lägger märke till dem.

Dvärgvårlök (Gagea minima) är till skillnad från Vårlök (Gagea lutea) mindre och lägre, och inte lika vanligt förekommande i vårt land som vad vårlöken är.
Här i Norrbotten förekommer den på några ställen där den har införts mer eller mindre medvetet, och där har den stannat kvar och överlevt år från år, ungefär så som den gör i vår trädgård.
Våra små och stora vårlökar har vi hämtat från trakterna runt Örebro.



I år har jag bara hittat två blommande små dvärgvårlökar, den mer vanliga och större vårlöken har vi också i vår trädgård, men i år vill ingen av dem blomma. Där syns än bara blad.
Här i vår trädgård har ju dessa med råge passerat nordgränsen för vart de är vildväxande, kanske det är därför som de blommar så blygsamt här?
Det är väl märkligt att en sådan obetydligt liten växt som denna, ändå kan skänka ett visst mått av glädjerus när den blommar.



3 kommentarer:

  1. jag har bara vårlöken jag, grässtrån som finns lite här och där men försvinner sen...
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  2. Inte märkligt alls! Jag blir glad för varenda liten blomma som tittar fram både i rabatterna och i det vilda!
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera
  3. Många gånger är det de allra minsta som är de allra finaste. Jag blir faktiskt alldeles lycklig över förgätmigej, styvmorsviol och basilikablommor trots att de är hur diskreta som helst.
    Ha det gott!
    /Anna-Maria

    SvaraRadera