onsdag 13 mars 2013

Alm

Ulmus glabra

Att odla träd av det ädla slaget i vårt kalla klimat måste ses som en utmaning.
Här har ädelträdens nordgräns passerats med många mil, och de överlever nätt och jämnt.
Alm Ulmus glabra är inget undantag, även om just det ädla trädslaget räknas som allra mest härdigt av dessa.

Att alm tål kyla bäst av de ädla trädslagen gör att man har hittat vildväxande alm på sydsluttningar av berg på några ställen i norr, de nordligaste är vid Vilhelmina, vid Storuman och kanske även utanför Arjeplog.
På dessa gynnsamma växtplatser har almen blivit kvar trots att klimatet blivit kallare sedan de var vanligt förekommande även i norr.
Kanske är dessa små förekomster av alm här i norr en kvarleva från den värmeperiod som var efter istiden?

En alm i Brännberg.


De ädla trädslag som jag planterat in i vår trädgård är Alm, Ask, Ek, Bok, Lind, Lönn, Fågelbär och Hassel.
Bok, Fågelbär och Hassel dog redan den första vintern, de övriga finns kvar men växer väldigt sakta.

De små almar som nu växer i vår trädgård är resultatet av en egen frösådd av frön som jag plockade i Sundsvall en gång.
Det såg nästan ut som om det snöat av damm på en gata vid kyrkan inne i stan, jag plockade upp lite "damm" och sådde det sedan i krukor när jag kom hem. Det har nu vuxit till små träd.
Jag hade då ingen aning om vad det var som börjat växa, men är nu ganska säker på att det är plantor av alm som växer här.

Sundsvall, Storgatan tidigt en söndagsmorgon.

Sundsvall är en av de vackraste städer jag besökt. Nästan hela centrum består av gamla byggnader med tinnar och torn.
När den nya staden byggdes upp efter branden 1888 så ansåg man sin stad lite finare än de andra städerna längst norrlandskusten, fullt mätbar med andra europeiska städer.
Det nya Sundsvall byggdes med stenhus till skillnad mot andra städer i området som då nästan uteslutande bestod av låga trähus. Då sa man om Sundsvall att det är den sista staden om man kommer från söder, och den första staden om man kommer från norr.

Härifrån har vi 60 mil till Sundsvall.
En lång väg till stan.
Det blir tyvärr alltför sällan som jag besöker denna vackra stad.
Men varje gång jag ser någon av de små almarna i trädgården som härstammar därifrån så tänder de en längtan inom mig.
En längtan tillbaka till Sundsvall.

4 kommentarer:

  1. Älskar också almar! Träd med karaktär. Och så går de gröna fröna att äta. Hoppas dina små träd stånkar på så att du får njuta av dem. :-)

    SvaraRadera
  2. Alm är ett vackert träd, det tycker jag med :=)

    Hoppas dina frösådda Almar växer snabbt upp till stora ex. att njuta av.

    Ha det bäst!

    SvaraRadera
  3. Så Sundsvall skiljer sig så pass mycket i stil från de andra städerna runt om kring.. hade jag ingen aning om. Intressant att veta om man passerar någon gång.
    Du nämnder inget om Almsjukan..finns inte den där uppe hos er?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Almsjukan? Nej den vet jag inte mycket om, men det kan ju bero på att det knappt finns någon alm här heller.
      Sundsvall byggdes väl ungefär samtidigt som Strandvägen i Stockholm, för de är stilmässigt väldigt lika. Jag älskar 1890-tals stilen, och Sundsvall klarade rivnings-raseriet på 1960- och 70-talet med bravur jämfört med många andra svenska städer.

      Radera