lördag 20 maj 2017

Månadens bild.


Blommig fredag- Månadens bild

Ännu blommar en krokus i vår trädgård.
Maj månad är kontrasternas månad, från att snön ännu ligger kvar i början av månaden, till försommargrönskan som väcker frusna själar till liv.
En bild på en krokus fångar min längtan efter trädgården efter en lång och kall vinter.

Alla andra krokusar som just blommat har nu blommat över. Denna sista krokus kanske vissnat redan imorgon.
Men vad gör det?
Nu har blommornas stilla fyrverkeri börjat, och den färgsprakande showen avslutas i september.
Vi får vara med och njuta av detta underverk än ett år.

För att se bilder från andra trädgårdar, titta in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.

fredag 12 maj 2017

Varför tvekar våren?


Blommig fredag - just nu i rabatten.

Jag gick runt med kameran igår kväll och fotograferade den försenade och kalla våren.
Det är inte mycket att visa, men här kommer ändå några bilder.
De är ändå så mycket bättre att visa än snö, som varit det dominerande här sedan i november.

En klosterlilja som aldrig än har blommat, grönskar även i år.


En snödroppe blommade redan under snön, och var redo då snön smälte undan.

Kejsarkronor som heller aldrig har blommat, grönskar även de i år.

Rosenrot är på väg upp.

En liten tibast blommar för första gången.


 Det gröna är ännu svårt att upptäcka då det ännu är i underläge mot resterna av den vissnade bruna höstträdgården och den vita snön.


En elfenbensstormhatt på väg att vakna ur sin vintersömn.

Glädjande nog har en planta vejde överlevt en vinter i Norrbotten.

För bara en vecka sedan låg trädgården helt under snön, men nu har snön dragit sig undan från trädgården, men den finns kvar på ängen just bredvid.

Jag har startat växthuset för säsongen, men hela denna veckan har värmen varit på där dygnet runt.
Det är ovanligt kallt och kyligt ännu.
I natt var det -5º C kallt.

Snön kyler och reflekterar bort solljuset.

Jag undrar, varför tvekar våren?
Inte ens tussilago blommar ännu här hos oss.


För att se hur långt våren kommit i övriga landet, kika in hos fina bloggen Bland rosor och bladlöss.
Där pågår blommig fredag som bäst, och förhoppningsvis blommar det mer hos er andra än hos oss.
Men våren står i startgroparna, alltid en tröst i kylan

torsdag 4 maj 2017

En seite i trädgården?


I vår trädgård finns en sten som med lite fantasi liknar en hund, kanske en pudel?
Stenen hade förut en annan plats, men fick flytta till den öppna 'heden' för att synas bättre.

Stenens ursprung är höljt i dunkel, jag vet bara att en ingift släkting hittade denna sten i skogen och tog med den hem till deras trädgård.
Jag tyckte att den var så fin och speciell då jag var barn, och som vuxen fick jag stenen som gåva av en faster efter att hon blivit änka.
Jag vet tyvärr inte vart hennes man en gång fann denna sten, han jobbade i skogen i hela sitt arbetsliv, och rörde sig över ett stort område häromkring.
Nu finns ingen kvar att fråga längre om stenens ursprung.




 Efter att ha besökt det samiska museet Attje i höstas så vaknade mitt intresse för denna sten.
Är det i själva verket en gammal samisk seite (sejte) som han fann i skogen för nästan 50 år sedan?
Vem vet?

En seite var en skulptur i naturen som samer gav offer eller gåvor för att få bättre lycka.
Många sådana stenar har försvunnit i och med att området försvenskades och samerna kristnades.
Seitar och andra heliga samiska föremål fördes ut ur samiskt område eller förstördes.
Till slut glömdes även de flesta av de återstående seitarna av de moderna samerna som mer och mer levde sitt liv likt svenskarna.

Nu står stenen i vår trädgård sedan 21 år, och nu för säkerhets skull vänd mot Lappland,.

Redan på andra sidan Granberget här intill så börjar ju det 'mentala Lappland' för efter man passerat Svenskudden och Lappträskberget så tar samiska namn vid som Paktevare, Roavvegielas och Stuortjåkkå.

Kanske 'seiten' längtar hem till Lappland?
Nej, det är nog bara min fantasi skenar, men för att denna sten ska trivas här, trots avståndet till det riktiga Lappland, så står den invid växter som fjällvallmo och fjällbrud.
Även en grönländsk fingerört gör sällskap.


måndag 1 maj 2017

Monolog med mitt trädgårdsjag.

Ett fynd?

Följande utspelades på varuhuset:

Mitt trädgårdsjag: -Men, titta där, en hel hylla med växter!

Mitt förnuft: -Gå förbi!

Mitt trädgårdsjag: ...och längst ner på hyllan finns större intressanta växter.

Mitt förnuft: -Nej, gå förbi, du har ju lovat dig själv att sluta köpa växter som man måste ha i kruka och övervintra i källaren, vi har nog många krukor att bära på.

Mitt trädgårdsjag: -Det finns vinrankor också...

Mitt förnuft: -Spelar ingen roll, gå förbi, köp inte annat än sorten Zilga om du ska köpa vinrankor, de baltiska sorterna är ju mycket härdigare än denna fransos. Zilga kanske kan övervintra utomhus i vårt kallhål till trädgård, men knappast denna.
Tror du att du bor i Skåne?

Mitt trädgårdsjag: ...för bara 69 kronor! Det var billigt!

Mitt förnuft: -Köp den INTE, du klarar den aldrig, den ska ju skötas också, vattnas noga då den står i växthuset i sommar, och hur ska du få den att överleva inomhus fram tills växthuset startas?
Den kommer att dö av den torra inomhusluften, och det är för kallt att ställa in den i växthuset redan nu.
Den är inte billig för dig, den är bara bortkastade pengar.

Mitt trädgårdsjag: -Va, nej, den klarar sig säkert, se hur grön och fin den är.

Mitt förnuft: -Ställ tillbaka den stackars plantan, nu går vi vidare till mjölken.

Mitt trädgårdsjag: -Men det här är ett tillfälle som är för bra för att missa.
En billig vinranka!

Mitt förnuft: -Åh nej, ställ tillbaka den nu, du har ju lovat att lugna ner dig, du kan inte köpa allt du ser, speciellt inte växter som du måste övervintra inne i kruka!

Mitt trädgårdsjag: -Det är en vinranka. Se så fin den är! 
Jag kan redan se framför mig när druvklasarna hänger ned från innertaket i växthuset.
Underbart!

Mitt förnuft: -STÖN! Ska du börja nu igen?
Du hade ju lovat!

Mitt trädgårdsjag: -Vad har jag lovat? Nej det minns jag inte. Men åh, jag har ju inte köpt nåt sedan i höstas, jag måste ha den här.

Mitt förnuft: -NEJ! GÅ FÖRBI!

Mitt trädgårdsjag: -Den ligger ju redan i kundvagnen, Nu går vi vidare, vi var visst på väg till mejeridisken, Se där har de ju billig korv, behöver du det?

Mitt förnuft, -Va, öh, ja, Men ligger vinrankan kvar i kundvagnen?

Mitt trädgårdsjag: -Bry dig inte om den, nu har vi redan gått från den hyllan och vi hinner inte gå tillbaka med den, visst skulle vi ha mjölk?

Mitt förnuft: -Ynk och stön. Jag orkar inte med dina infall så fort vi passerar växter, ska du börja nu igen?

Mitt trädgårdsjag: (Ler tillbaka)

Mitt förnuft: -Suck, men bara för denna gång, sluta nu sedan med sådana onödiga inköp!

Mitt trädgårdsjag: -Sluta? Nej, det är ju nu det börjar.
Titta så billig tuja, visst behöver vi nya sådana?


En vinranka att ta hand om. Underbart, eller?




söndag 2 april 2017

Älgsäkert läge, del 2


Längs vägen förbi vårt hus står sedan i somras stora burar av hönsnät runt frösådda äppelträd och små rotskott av pelarasp.

Fruktansvärt fult enligt min fru, fult men absolut nödvändigt enligt mig.
Dessa små äppelträd har under flera år blivit mat åt områdets älgar, som smyger fram i sensommarens mörker och äter upp all tillväxt som blivit under året.


 Men sedan i somras så har äppelträden fått vara ifred, älgarna sticker inte ned sina mular genom de taggförsedda öppningarna, de upplevs säkert som vassa och otrevliga av älgarna, vilket förstås var min mening.


Inne i trädgården har vi ett lika gammalt äppelträd som nu är ungefär tre meter högt, och ungefär så höga hade nog även dessa varit också om de inte ständigt blivit förstörda av älg och sork.


Men vackert, nej det är de inte.
Min fru tycker gott att älgarna kan få äta av dessa små träd, bara hon slipper se burarna.
Hon klagade värst från början, så jag gissar att hon vant sig vid eländet nu, eller så river hon burarna själv när tjälen släpper från marken.

Här under en sommarbild då burarna just kommit på plats.

Nu återstår det att se hur de små äppelträden själva trivs med att stå inne i burar, 
Men jag gissar att de skyddas lite från vinden av burarna på denna så ofta blåsiga plats.



Jag har förut provat att försöka hålla borta älgarna med diverse knep som fungerat lite si sådär, om de försöken kan du läsa om  här i Älgsäkert läge, del 1.

Om knepet med burarna fungerar så kommer ju snart nästa problem när träden växer ut ur burarna.
Hur stora burar måste jag då göra? och framför allt vad säger min fru om det?


lördag 25 mars 2017

Upp och ner i Piteå.


Vid ett besök på konsthallen i Piteå så fick jag syn på några hängande krukor, som amplar,  men ändå inte för krukväxter hängde upp och ned.


Lite annorlunda. 

Det fungerar tydligen ganska bra att vattna krukorna uppifrån,  men det droppar lite vatten från krukorna när de vattnat där


Om det är så snyggt,  ja det vet jag inte riktigt. 
Men ändå kul på något sätt. 

Betydligt mer imponerande var utställningen på konsthallen med robotar och minioner.
Skulle kanske passa bra som konst i trädgården?
Men då kanske de blanka robotarna skulle rosta?


Utställningen kallas för 'Alchemy of Steel' av konstnären Torbjörn Berg.


Skulle jag ha en egen konsthall så skulle jag boka denna utställning så snart som möjligt. 





söndag 19 mars 2017

Brännberg


Idag gick vi en promenad in till byn, och jag passade på att fotografera för att få bilder till ett inlägg här. I vår trädgård händer just ingenting nu, så här visar jag några bilder från byn där vi bor.

Som synes har vi gott om snö kvar.


Brännberg med Brännberget i bakgrunden.

Mitt i byn finns den fd. skolan med lärarbostad bredvid, och den gamla butiken där nu byalokalen finns.

Rakt genom den gamla byakärnan går den väg som vi ungar i byn alltid kallade "Lillvägen" även om det aldrig varit vägens officiella namn så är vi många som kallar den så än idag.
Rakt fram fanns stora björkar som var samlingsplats för byns ungar på 1970-talet.


Järnvägen passerar rakt genom byn.

Här fortsätter sedan vägen mot Åkerholmen.


Det här är byns äldsta bostadshus.


En av byns nyare byggnader, en rekonstruktion av en gammal villa som brann för ganska många år sedan.



Här är den fd. Kronjägarbostaden.

Byn var ju på något sätt ett centrum för denna del av kommunen, och det var skogen som gav arbete, här fanns även förut ett ganska stort sågverk som stängde i slutet av 1990-talet.
Det har stått tomt sedan dess, och för några veckor sedan brann några byggnader där.
Bilden här under är några veckor gammal:


Röken från branden sågs från långt håll.



Från byn så går vägen hem till oss genom skogen.


På vägen hem passerar jag ett gammalt härbre som finns hos en granne.
Det är den enda byggnad som finns kvar från den gamla bondgård som en gång fanns där, och just detta härbre är kanske byns äldsta byggnad.
Mest troligt så fanns härbret redan här på den gård som var tvungen att rivas då järnvägen drogs genom byn och grusåsen grävdes ut för att få material till banvallen.
För när den "nya bondgården" byggdes upp i slutet av 1800-talet så hamnade härbret bakom själva mangårdsbyggnaden.
Den ursprungliga mangårdsbyggnaden skall ha funnits ungefär där jag stod när jag fotograferade, där vägen till vårt hus nu går.


Vårt hus.

Avslutar med en selfie i vårt vinterland där tystnaden är påtaglig och närmaste butik finns två mil bort.



Klart att det finns mer att visa i byn, men detta får räcka för denna gång.

onsdag 15 mars 2017

Månadens läsare i AoT


Jag har blivit månadens läsare i tidningen Allt om trädgård.
Kul!
Det är inte mycket annat trädgårdsrelaterat här, då trädgården ännu täcks av snö.

Att läsa trädgårdstidning passar som bäst just nu för att ladda upp inför våren.


Allt om trädgård har jag nu läst i många år, det var den tidning som jag lusläste varje nummer av i kanske mer än tio års tid då mitt trädgårdsintresse vaknade.

tisdag 7 mars 2017

En glimt av den bortglömda trädgården.



En gång fanns en trädgård som jag ofta besökte, en trädgård där jag kunde vila mina tankar och finna energi till vardagen.
Den trädgården gled så sakta in i glömskans dimma sedan den försvann in i vintermörkret och gömdes under flera decimeter snö.
Den trädgård som nyss var här är borta.


Men den återvändande solen och varma vindar fick fragment från den svunna trädgården som fanns att väcka minnen till liv.
Minnen från den trädgård som jag älskade och som ännu finns kvar här, även om den till synes är borta nu.


Några fragment som blottas av blidan är gröna.
Tänk att den trädgård som fanns här var full av gröna nyanser.

Nu lyser det tillfälligt blottlagda gröna mot den vita omgivningen.
Var det så här trädgården var?
Grön och fin?

Vintermörkret berövar mig trädgården år för år, och jag tappar känslan av det gröna och av tillväxtens kraft.


Men allt finns kvar här, det är bara väl dolt av vintern, och sakta börjar minnet av frösådder under snön att klarna, tillsammans med andra trädgårdsprojekt som var alldeles nyss, men ändå så länge sedan.
Svällande knoppar på en kvist tibast skänker hopp och tröst om att allt snart börjar om igen.


Jag anar vårens ankomst med de varma vindar som kom och fick minnet av trädgården att klarna.
Det spritter till i odlarnerven en stund.
Min själ får tröst trots den mörka och kalla vintern.

En tillfällig tröst som ger hopp om en ny tid samtidigt som snön åter börja falla.