torsdag 4 maj 2017

En seite i trädgården?


I vår trädgård finns en sten som med lite fantasi liknar en hund, kanske en pudel?
Stenen hade förut en annan plats, men fick flytta till den öppna 'heden' för att synas bättre.

Stenens ursprung är höljt i dunkel, jag vet bara att en ingift släkting hittade denna sten i skogen och tog med den hem till deras trädgård.
Jag tyckte att den var så fin och speciell då jag var barn, och som vuxen fick jag stenen som gåva av en faster efter att hon blivit änka.
Jag vet tyvärr inte vart hennes man en gång fann denna sten, han jobbade i skogen i hela sitt arbetsliv, och rörde sig över ett stort område häromkring.
Nu finns ingen kvar att fråga längre om stenens ursprung.




 Efter att ha besökt det samiska museet Attje i höstas så vaknade mitt intresse för denna sten.
Är det i själva verket en gammal samisk seite (sejte) som han fann i skogen för nästan 50 år sedan?
Vem vet?

En seite var en skulptur i naturen som samer gav offer eller gåvor för att få bättre lycka.
Många sådana stenar har försvunnit i och med att området försvenskades och samerna kristnades.
Seitar och andra heliga samiska föremål fördes ut ur samiskt område eller förstördes.
Till slut glömdes även de flesta av de återstående seitarna av de moderna samerna som mer och mer levde sitt liv likt svenskarna.

Nu står stenen i vår trädgård sedan 21 år, och nu för säkerhets skull vänd mot Lappland,.

Redan på andra sidan Granberget här intill så börjar ju det 'mentala Lappland' för efter man passerat Svenskudden och Lappträskberget så tar samiska namn vid som Paktevare, Roavvegielas och Stuortjåkkå.

Kanske 'seiten' längtar hem till Lappland?
Nej, det är nog bara min fantasi skenar, men för att denna sten ska trivas här, trots avståndet till det riktiga Lappland, så står den invid växter som fjällvallmo och fjällbrud.
Även en grönländsk fingerört gör sällskap.


6 kommentarer:

  1. Absolut en pudelliknande hund och säkert med magiska krafter:D Spännande med stenar och så glad för att jag också har sten i min trädgård.
    Allt gott
    /Anette

    SvaraRadera
  2. Vilket fantastiskt inlägg Hans! Jag bara älskar inlägg som denna, som är lite folkbildande.
    Tänk så många spännande barn- och ungdomsböcker som skrivits om indianer,Nordamerikas ursprungsbefolkning och så lite om vår egen. Som barn hade jag bara en äventyrsbok som handlade om samer och en samepojke men massor av nybyggarböcker som handlade om "vita och indianer".
    De s. k. hedniska religionerna visade alltid en vördnad för naturen och dess krafter. Vi, sekulariserade nutidsmänniskorna, skulle behöva få i oss lite av den vördnaden.
    Så fantastiskt roligt att just du fått förmånen att förvalta detta maffiga sten - du som förstår att uppskatta den "rätt".
    Ha en fin helg!
    /Anja

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Jag älskar sten, både stora och små, att ha i trädgården. Så jag har väl hittat rätt när jag flyttade från storstan till landet på Gotland - alltså långt från Visby!
    En rolig kommentar av min kusin när jag fick en snygg sten av henne; "Den är flera miljoner år!" "Är inte alla sten det.....!?" frågade då min gubbe. Hon såg ganska snopen ut!
    MVH/Susie

    SvaraRadera
  5. Visst är det härligt med sten, synd bara att det är så svåra att transportera om man skulle tänkas finna någon, och få köpa denna. Vackert med mycket sten i trädgården !

    SvaraRadera
  6. Jag säger det igen och jag menar det verkligen- det är något magiskt med stenar. Den där är helt otroligt ovanlig. Ta väl hand om den.
    Ha det bra!

    SvaraRadera