tisdagen den 29:e mars 2011

Snö.


Solens första strålar fick den snöklädda ängen utanför vårt köksfönster att få detta linjespel i ljus och skugga.
Jag tyckte att det var vackert trots att jag inte annars är någon större beundrare av årstiden vinter.
Vinden och solen har skapat små gropar i snötäcket och i soluppgångens släpljus framträder de på ett sätt som inte annars syns.
Jag hittade även några fler snöbilder som är ett år gamla men de är fina med sitt vågmönster som vinden skapat.
Kanske dessa bilder inget har att göra i en trädgårdsblogg, men jag visar de ändå och väntar och längtar att trädgården skall vakna till liv om en månad ungefär när snön borde försvinna och ersättas av vårblomster.
Men väntan blir lättare av att det snart är april och det betyder att vintervilan är slut för fuchsior och den ganska blygsamma frösådden av sommarblommor och perenner startar.


Imorse hade vi  -21ºc, men solen värmde snart upp dagen så att det blev små pölar av smältvatten vid mitt jobb i stan. Jag njuter även av snöfria vägar och ljusa kvällar om våren...




måndagen den 28:e mars 2011

Vårteckensutmaningen del 5



Den första tulpanen blommar nu från mitt tulpanprojekt på mitt jobb som jag berättat om förut här i min jakt på vårtecken. Först ut av alla tulpaner är den här gula. Det återstår två månader innan tulpanerna som växer i trädgården blommar. Det är härligt att tjuvstarta tulpaner på det här sättet.

Även de tulpaner som finns på mitt jobb börjar nu blomma.




Som du ser på bilden ovan så är det än mycket snö kvar här hos oss, men nu har snön smält runt träden.
Inga snödroppar precis men ändå ett tecken på varmare dagar även om det fortfarande är vinter här.

Varma dagar med kalla nätter får snön att hålla för att gå på. Jag gick en runda ovanpå snötäcket i  trädgården och upptäckte att ur en av rabatterna har sorkarna denna in- och utgång. Illavarslande, och än är det så mycket snö kvar att det inte går att se vilka skador sorkarna gjort denna vinter.
Hur skall man få sorkar och möss att välja någon annanstans att bo?
Jag har flyttat ut fågelmatning från trädgården för att de inte skall lockas av nedfallna frön och tömmer använd kattströ runt buskar och träd som jag vill ha ifred, men i år verkar de ha bo i en av våra största rabatter.
Vi får se hur mycket de gnagt på när snön har smält bort.

Hitta fler vårtecken, klicka på länken nedan;



lördagen den 26:e mars 2011

Gul tuja

Thuja occidentalis 'Sunkist'
När jag såg denna Tuja första gången på en handelsträdgård i Boden så väcktes mitt intresse för den lite annorlunda färgen. Just den plantan var bokad och de hade inte flera, jag fick rådet att köpa något annat till trädgården då denna Tuja inte skulle vara riktigt härdig hos oss i Brännberg. Den skall kanske klara växtzon 5 fick jag höra.

Året efteråt fyndade jag en gul tuja hos en handelsträdgård i Piteå. De sålde ut vissa växter lite billigare, och där fanns denna. Trots att jag blivit avrådd från att lägga pengar på denna mindre härdiga växt så kunde jag inte låta bli att köpa med mig den hem.

Eftersom det är vårsolen som knäcker många av de vintergröna växter som inte är härdig i min växtzon så planterade jag denna tuja i skuggan av vårt hus. Det är bara under sen eftermiddag som solen når hit och det klarar den fint.
Den har vuxit här hos oss i mer än tio år nu och även om den växer långsamt så ser den ut att trivas bra.

Med denna lilla korta berättelse om vår gula tuja vill jag bara visa på att det ibland går utmärkt att plantera in växter som anses mindre härdiga för den växtzon man har.
Det slutar inte alltid så här lyckligt med zonknäckar försök, det är bra att ha i åtanke vid nya inköp av föga härdiga växter.
Men ge inte upp för det, om man bara ger växten rätt förutsättningar så klarar vissa kylan bra.

fredagen den 25:e mars 2011

Norrbottens flora

Norrbottens flora, del 2



Norrbottens flora, del 3

Jag läste förut om böckerna, Norrbottens flora del 2 och del 3 som kommit ut i handeln för en tid sedan. Jag lånade dem på biblioteket för att få en egen uppfattning om detta mästerverk.
Norrbottens flora täcker landskapet Norrbotten, inte att förväxla med Norrbottens län som ju även innehåller den nordliga delen av landskapet Lappland.
Jag insåg snabbt att det krävs tid och kunskap för att tränga in så pass att man kan ge en rättvis recension av böckerna.
Läs istället vad Norrbottens kuriren skrivit om dessa böcker i länken här nedan;

http://www.kuriren.nu/kultur/default.aspx?articleid=5710285


Ni som läst recentionen ovan vet att vi har en till bok i denna serie att vänta på, del 1.

Det här med mitt intresse för växter har ju liksom vuxit fram med åren men efter att ha läst dessa böcker om än till vissa delar ytligt så känner jag mig som en amatör, en nybörjare.
Så mycket kunskap det finns att ta del av i Norrbottens flora.
All heder och respekt till de som gjort denna förteckning över växter i Norrbotten möjlig.  Att få läsa om allt mellan de mest underbara orkideér i de djupaste granskogar till plantor av vattenmelon man hittat vid soptippen i Boden gör att jag än en gång förundras över den entusiasm och drivkraft som författaren och inventerarna drivits av.
Tack alla ni.

Igår kväll var författaren själv i Boden och berättade om dessa böcker, men jag hade tyvärr inte möjlighet att vara där och lyssna.

onsdagen den 23:e mars 2011

Dagens inköp.


Det har sina fördelar med att jobba granne med en handelsträdgård.
Det är Fagernäs Trädgård som jag har vid mitt jobb, det är lätt att ta sig tid för ett besök hos dem, men det är svårare att gå därifrån utan att köpa med något hem.
Idag blev det en Grön saintpaulia som jag aldrig sett förut.
Den är högre än de övriga saintpauliorna och översållad med knoppar, eller är detta blommorna?



Efter en hel dag på jobbet kan det vara avkopplande att när det finns tid smita in där och andas den härliga luft som finns i växthuset, eller att gå runt bland träd, buskar och perenner när den säsongen är.
Utanför hade de idag fina påskliljor som väckte hopp om den årstid som snart kommer på riktigt även till oss i norr - Våren.
Det vårtecknet behövdes för jag hann knappt åka därifrån så yrde snön ned i sidled.

Här kommer en länk till min närmaste handelsträdgård, så kan du besöka den själv, även om du nu inte kan andas in den härliga doft som annars möter mig när jag öppnar dörren och går in dit;

http://www.fagernastradgard.com/startsidan.php

tisdagen den 22:e mars 2011

Fuchsia



Fuchsior är min frus stora passion, hon har genom åren skaffat många olika sorter. Idag är det hennes födelsedag och därför får hennes favoritblommor synas här.
Här på bilderna syns några av hennes fuchsior.
 Jag har ingen större koll på vad de heter, men trots att jag inte har samma intresse för dem som hon har så tycker jag ändå om dem. De som blivit stora har stammar som mindre buskar och de ser så robusta ut när vi plockar fram dem från vinterförvaringen i potatiskällaren, de knotiga grenarna ser ut som om de skulle klara ett liv på kalfjället, men sanningen är inte riktigt så. Det här är riktigt känsliga damer som ger upp för minsta lilla minusgrad när sommaren går mot sitt slut.



Några vänner här i byn berättade att alla deras fuchsior dog ett år när de skadades av nattfrosten i augusti. Året efter var det inget liv i dem när de plockade fram dem från vinterförvaringen. Jag blev därför nervös häromåret när jag vaknade en morgon i augusti och mitt beslut att kvällen före inte täcka blommorna med fiberduk, till skydd mot eventuell frost, visade sig vara ett felaktigt beslut.
Den morgonens första solstrålar fick hela vår trädgård att gnistra och glimma av den frost som slagit till under natten. Jag räknade bort alla Fuchsior direkt, men bar ändå ned dem i potatiskällaren någon dag senare. De var så eländiga att se på så därför fick de redan då gå i ide.
Att ensam i höstmörkret springa runt ute i trädgården och täcka känsliga växter är inte Festis precis, så därför slarvade jag och chansade den kvällen.

Glädjen var stor våren efteråt då de flesta av Fuchsiorna ändå hade överlevt vintern. Några stryker alltid med, det får man räkna med.

Hängfuchsia i ampel.




De senaste åren har alla fuchsior fått flytta in i växthuset redan efter den 15 augusti för att slippa fler nattfrostchocker. Här i höga nord är det mer regel än undantag att det blir nattfrost i andra hälften av augusti.
Kommer ni ihåg OS-invigningen i Athen för några år sedan i mitten av augusti?
Då blev det nattfrost här. Så kul kan vi ha det...
Det är synd för det varma och torra klimat som råder hos fikonträden inne i växthuset är precis tvärtom mot det som fuchsiorna trivs med. Fuchsiorna är som vackrast i augusti då de svala och fuktiga sensommardagarna liksom fått fart på dem.

Jag tror att denna Fuchsia kallas för Deutsche perl, men vi kallar den för prinsessfuchia då blommorna ser ut som små ballerinakjolar och enligt dottern så är och var ju ballerinor och prinsessor nästan samma sak...
Hm.
Dessutom är hennes och vårt namnpåhitt  lättare att säga än Deutsche perl.

Spikfuchsia
Det finns en Fuchsia som inte klarar att övervintra som våra övriga. Alla de år som vi burit ned spikfuchsian i potatiskällaren har den bara varit döda pinnar när vintern är slut. Vi har några år lyckas med att hålla den vid liv genom att behandla den som en vanlig krukväxt. men risken är stor att den torkar ihjäl någon gång under den långa vintern i den torra luft som vi erbjuder inomhus.
Det är tur att de inte är så dyra och vi skaffar en ny de år som den inte övervintrat hos oss.

Nu är det inte många dagar kvar till det är dags att plocka fram våra fuchsior från potatiskällarens mörker. Förlåt oss alla Fuchsiaexperter för vi gör inte som ni råder att göra. Våra stackars fuchsior får varje år komma upp i den varma torra inomhusmiljö direkt från källarens svala och mörka vintervila.
Vi saknar ett ljust och svalt rum och växthuset går inte att starta än, det skulle dra för mycket el att värma upp kalla nätter, det dröjer en månad till innan de kallaste nätterna är över.
Våra fuchsior kanske har vant sig att året börjar så numera, med en rejäl rivstart.
Vissa kvällar får de lite fukt på grenarna av en blomdusch. De mår de nog bra av.

lördagen den 19:e mars 2011

Trädgårdens bär



Här kommer ett boktips till.
Den här boken kanske de flesta av er redan läst, men den innehåller så mycket matnyttigt att jag måste skriva lite om den med. Kanske den är ny för någon?

För fyra år sedan när denna bok var ny så hade Leif Blomqvist från Finland redan gjort sig känd här hos oss för sitt gedigna arbete med äppelträd, genom att samla in, föröka och sälja ovanliga och härdiga sorter.
Sedan man läst denna bok så förstår man att en trädgård också bör och kan innehålla fler bärsorter än Vinbär, Krusbär, Hallon och jordgubbar för att bli mer komplett som matnyttig trädgård.
Här i boken visas 24 olika bär som fungerar i trädgårdar i nästan hela landet.
Ett efter ett presenteras de olika bären och Leif berättar om historik, olika sorter, planteringsråd, beskärning och underhåll. Boken avslutas med ett kapitel med recept på sylt, saft och bakverk med odlade bär.
Boken är full av vackra färgbilder.

Kanske du tänker att det som man kan äta och sådant som finns att köpa i affärerna inte är nödvändigt att odla i trädgården hemma?
Jag kan ibland få sådana känslor för krävande grönsaker, men för bär känner jag annorlunda. Kanske för att jag bor på en plats med hårt klimat som försvårar möjligheten att ha fruktträd. Många av bärbuskarna / plantorna täcks helt av snön under vintern och ger dem det skydd de behöver från den värsta kylan.
Att berika mina barn med möjligheten att gå runt i trädgården på jakt efter goda bär när de är mogna är en lyx jag gärna vill ge dem. Det är en av orsakerna till att jag lät mig hänföras av denna fina bok.

Många av de bär som presenteras i den här boken hade jag inte mycket kunskap om förut.
Nu har vår trädgård berikats med flera bärsorter ur denna bok, jag har nu på prov planterat in
Sibiriskt björnbär Rubus fruticosus, Saskatoon bär Amelanchier alnifolia, Blåbärstry Lonicera kamtschatica, Amerikanska buskblåbär Vaccinium Angustifolium-hybr, Aronia Aronia prunifolia, Blåhallon Rubus caesius  Vindruva Vitis labruscana och Buskkörsbär Prunus cerasus.
(Klicka på växtens latinska namn här ovan och se den på bild hos Blomqvist plantskola.)
Många fler sorter återstår att testa på vår nordliga breddgrad.
Men Lingon och Hjortron växer vilda runt husknuten så de behöver vi inte odla i vår trädgård.

torsdagen den 17:e mars 2011

Våra fruktsorter


Att bo i landets norra del och vara välsignad med stort trädgårdsintresse kan ibland vara påfrestande, speciellt när man vill odla fruktträd.
Länge levde jag med den tron att det här med fruktträd bara var något för landets södra delar, de olika sorter av äpplen och päron som ofta räknas upp i svensk trädgårdslitteratur har dålig härdighet för oss längst i norr. När jag under lång tid nästan uteslutande bara läst om äppelsorter som kan odlas i växtzoner som är tre till fyra zoner varmare än här där jag bor, fick det mitt intresse för fruktträd att sjunka som en sten i djupt vatten.
Efter ett tappert försök att för länge sedan ändå plantera äppelsorten Silva, och tyvärr misslyckas med det trädet efter en ovanligt kall vinter, så fick det mitt ointresse för fruktträd att öka. Silva skulle ju dessutom vara det äppelträd som var bäst härdigt och utsett till Norrbottens landskapsäpple.
Att här i Brännberg där jag bor odla andra frukter som päron, plommon och körsbär vågade jag inte ens drömma om. Det trodde jag var lika omöjligt som att odla apelsiner och fikon i Mälardalen.

Men så kom det in nya fruktsorter till vårt land från Finland.
I boken Våra Fruktsorter berättar Leif Blomqvist om de många olika sorter av äpple, päron, körsbär och plommon som finns i Finland och som har en bättre härdighet än vad de sydsvenska fruktsorterna har. Han presenterar här i boken 175 fruktsorter i ord och bild.
Flera av dessa är härdiga att växa i min kärva zon.
Härdigast av alla skall äppelträdet  Borgovskoje vara, det härstammar från Ryssland.
Det har nu snart gått fem år sedan jag planterade mitt första äppelträd av den sorten, och det har klarat alla vintrar utan att få några skador.

Leif Blomqvist berättar även om äpplets historia i Finland och hur det kom sig att de fick in fruktsorter som var bättre härdiga för klimatet där än vad de sydsvenska äppelsorterna var.
Vidare berättar han om vad du skall tänka på för att lyckas bra med dina äppelträd och hur man gör vid ympning och beskärning.
Boken avslutas med ett kapitel med många recept på olika läckerheter med de olika frukterna som ingrediens.

Två olika sorter av äppelträd och ett körsbär ( Lettisk låg Buskkörsbär ) som presenteras i boken har jag hunnit att plantera i vår egen trädgård. Jag har börjat fundera på att skaffa ett päronträd av god härdighet, för det är den enda nackdel som finns med den här boken, man vill ju genast skaffa dessa härdiga sorter till sin egen trädgård, och dessa sorter som importeras från Finland är inte de billigaste fruktträden hos handelträdgårdar nära mig

Det här är en bok även för dig som bor i södra delarna av vårt land, då det här presenteras mängder med annorlunda äppelsorter som en inbiten samlare gärna planterar in i sin trädgård. Några av de mer annorlunda och ovanliga äppelsorterna som Veiniöun med helrött fruktkött är dessutom knappt härdig i min kärva zon.
Men sorter som Gyllene KitajkaSockermiron  och Järnvägshängapel  med hängande grenar skall gå bra även på platser med kärvt klimat.
Jag har själv inte hunnit med att testa någon av de många päron- eller plommonsorter som beskrivs i boken, det har jag kvar att göra.

onsdagen den 16:e mars 2011

Pärlhyacint

Muscari botryoides
Vi har de senaste åren ibland om höstarna planterat lökar av Pärlhyacint. Jag tror inte riktigt att denna växt trivs på dessa nordliga breddgrader för efter några år så tynar många av dem sakta bort i vissa rabatter.
Men alltid är det några pärlhyacinter som blommar i juni månad på platser där de trivs bättre.

Hösten 2009 så kunde jag inte låta bli att köpa Pärlhyacint när de sålde ut lökar för mer än halva priset i oktober. Jag vet att det är nog så sent att plantera höstlök den tiden om året i norra delen av landet men jag var tvungen att testa. Jag köpte 200 lökar av Pärlhyacint och några tulpaner och påskliljor som jag grävde ner i  rabatter där vi annars har sommarblommor. Marken hade frusit och sprack till stora iskakor som jag fick börja med att lyfta undan för att kunna gräva.
Jag hade läst att man kan sätta tulpanlökar sent om hösten så de andra var en chansning. Lökar av pärlhyacinter och påskliljor måste få tid för att etablera sig inför vintern. För att underlätta livet för de stackars lökarna så grävde jag ur rabatterna så pass att jag kunde byta ut ett lager jord på cirka en decimeter under lökarna med varm plantjord som vi förvarat inomhus, den jorden fick även täcka lökarna så att inte tjälen skulle frysa runt lökarna direkt efter att jag fått ned dessa i jorden..
Den kalla jorden jag grävt upp ur rabatten lade jag över och högst upp, ovanpå rabatten lade jag ett lager av torra löv som ett täcke.  

Några dagar senare föll den första snön. 


I maj månad 2009 så visade lökarna sin växtkraft genom att växa fram överallt i rabatterna. De blommade i juni. Det var fantastiskt roligt att alla lökarna klarade en sen plantering och blommade ändå.
Den sommaren kom sommarblommorna att planteras senare än vanligt i dessa rabatter och det var lite knepigt att få ned dem mellan bladen på de då utblommade pärlhyacinterna, men det gick.
De större påskliljorna och tulpanerna plockade jag bort då dess fula blad inte gick att dölja med de sommarblommor som skulle vara där.

För snart ett år sedan, i maj 2010 så var mina förväntningar höga på dessa pärlhyacinter.
Men något hade hänt med dem, inte en blommade och inte ett blad växte fram ur de 200 lökar som fanns i rabatterna. Jag grävde försiktigt fram några och tittade på dem, men de verkade helt friska och vara vid liv. Vita fina rötter växte från de lökar jag lyfte upp och undersökte.
Vad har hänt med dessa lökar?
Har de gett upp?


Vita pärlhyacinter i en annan rabatt.

tisdagen den 15:e mars 2011

Det kom ett paket...

Igår kom det här paketet med posten, jag hade vunnit ett pris i en tävling hos Helen i hennes blogg, Tankar om och från min trädgård.
Klicka på länken här nedan;

http://helenstrdgrd.blogspot.com/2011/03/och-vinnarna-ar.html#comments

Vi var ju många som hade hoppats på en vinst, den här gången blev jag en av de lyckliga vinnarna, kanske ni andra vill se vad den hemliga vinsten var...

Jag kunde knappt bärga mig sedan jag såg paketet i postlådan, min fru blev förstås väldigt nyfiken när jag kom hem med detta paket. Hon tycker annars att det här med bloggen tar för mycket av min dyrbara tid men de tankarna hade hon glömt nu när vår vardag förgylldes på detta sätt.


Väl inslaget fanns en fint present...


och ett uppmuntrande brev...


Ni ser själva vilka fina saker som paketet innehöll.
Tack Helen för en tävling med så fina vinster!

Här i Brännberg har vi kallt nu på morgonen. -22ºc.
Det ser ut att bli en solig dag, så det kommer att bli varmare snart...
Ha en bra tisdag.



lördagen den 12:e mars 2011

Mars

Vårt hus sett från järnvägen, långt borta syns Brännberget.


Rimfrost efter en kall natt med -19ºc.



Rimfrosten gnistrar i solens första strålar.



Snöväder.



En mulen dag i mars på platsen som jag kallar för "Djungelkänslan". Svårt att förstå en dag som denna...



En häxkvast har släppt från en av glasbjörkarna.
Häxkvast är en gallbildning på björken som orsakas av en speciell svamp.



Närmast till höger en rosenbåge som kollapsat av snön.
Här är svårt att få rosor att klättra, i vår fd. rosenbåge klättrar annars Humle.



Korallkornellens röda grenar.



För att inte vår snälla granne Janne skall skotta bort mer än snö med sin traktor när han hjälper oss att skotta vid intensivt snöfall så har jag märkt ut vissa buskar.
Under snön finns här Ullvide, Dvärgrödvide och Bärtry.
De vill jag gärna ha kvar.




fredagen den 11:e mars 2011

Rödfibbla

Pilosella aurantiaca
För snart två år sedan fick jag denna rara växt av en god vän.
De var osäkra på namnet men hennes man som hade fått en planta en gång från trakterna runt Uppsala kallade den för Studentnejlika. Nu växer och trivs det jag tror är Rödfibbla vid stugan i Kalix skärgård där den blev planterad när den så kom att hamna i Norrbotten för många år sedan.
Den växer likt ett ogräs vid stugan, men till skillnad från den vanligare gula ängsfibblan är denna inte alls lika vanlig.
Det är inte lätt att skilja alla andra gula fibblor från varandra och det finns många olika sorters fibblor men det finns bara en som är orange-röd, det är Rödfibbla.

Här i byn där jag bor har jag aldrig sett denna växt förut även om det går att läsa att Rödfibbla förekommer från Skåne i söder till Norrbotten i norr, men den är sällsynt.
Hur sällsynt är Rödfibbla, växer de hos er där ni bor och sprider de sig då som som ogräs?



Nu har jag planterat den i en rabatt där jag försöker samla blommor i orange-röda toner, och jag planterade den ganska väldränerat för den vill inte stå för fuktigt.
(Det var i denna rabatt som våra första inplanterade lupiner stortrivdes innan de slängdes ut därifrån, hoppas att det även gäller denna växt.)
När jag suttit och sökt information om Rödfibblan som var okänd för mig, så hittade jag en firma som säljer frö från dessa, se länken nedan;

http://www.pratensis.fi/tuote.php?lang=SE&prod=868

Om vår vän Lotta som fyller 50 år idag skulle läsa detta så vill jag bara säga, Grattis på Födelsedagen.
Rödfibblan vi fick av dig klarade flytten och första vintern här hos oss.
Hoppas du får en fin födelsedag på de lite varmare breddgraderna i Thailand. Vi syns.

Och alla ni andra, ha en fin dag idag!

onsdagen den 9:e mars 2011

Hängpimpinell

 Sanguisorba tenuifolia

Här måste jag direkt börja med att be er om hjälp.
Sommaren förra året så köpte jag en planta med texten Sanguisorba.
Jag har försökt att få reda på vilken Sanguisorba som det kan vara. Kanske det kan vara Kanadapimpinell, S. canadensis eller  Rosenpimpinell, S. obtusa. Den senare skall bli 80 cm. hög och det stämmer  bättre med min planta än de nästan två meters höjd som Kanadapimpinell kan nå.
Men med tanke på att det är en ny planta jag har så kanske den bara inte ännu hunnit nå full höjd ännu.
Därför är jag osäker.

Kanadapimpinellens blommande "flaskborstar" skall vara längre än rosenpimpinellens, men den knapphändiga informationen är mig inte mycket till hjälp.
Detta är kanske någon annan Sanguisorba, vad vet jag.

Jag blir så glad varje gång jag fyndar en växt som jag aldrig hört talas om förut, så var det i detta fall. Jag föll för de fina bladen med sina röda stjälkar. Plantan hade övervintrat ute i kruka i Piteå så därför borde den vara härdig nog för att övervintra även här hos oss i Brännberg.

Jag blir glad för all hjälp jag kan få av era kommentarer när det gäller att sortbestämma den här plantan.
Ha en bra dag.

tisdagen den 8:e mars 2011

Lupiner

Lupinus

Nu kanske ni tänker - har han tappat förståndet, man kan väl inte ha lupiner i trädgården. De växer ju överallt.
Överallt kanske där ni bor men inte överallt här där vi bor.
Eftersom vi länge uppfattat dessa blomster som något exotiska så grävde vi upp några små plantor utanför Sundsvall redan 1993 som vi stolta planterade i rabatten. De trivdes inget vidare och höll på att försvinna året efteråt, kanske inte lupiner är härdiga för oss i norr tänkte vi. Då fick vi en ny planta av en granne som till vår lycka hade ett mindre bestånd vid sitt trädgårdsland.
Vi gjorde misstaget att sätta även de nya lupinerna i vår stora rabatt och något år senare hade vi små plantor av lupiner överallt.
De uppfattades plötsligt inte så exotiska längre.

Nu insåg vi vårt misstag, och anade att vår rabatt snart bara skulle komma att bestå av lupiner.
Nu åkte små och stora lupiner ut ur rabatten tillsammans med övrigt ogräs, men då vi förut så hade önskat oss denna växt så hade jag lite svårt att bara slänga dessa på komposten.
Jag ägnade då någon halvtimme till att plantera ut de fullt härdiga och nu väldigt många lupiner lite mer vildväxande runt vår trädgård.
Inte blev lupinerna ledsna för det, nu kan de istället föröka sig i sin egen takt och om de kommer för nära vår trädgård med små fröplantor så tar jag dem med gräsklipparen.
Detsamma gäller för andra växter av typen som sprider sig lavinartat med fröplantor.
Men det är ändå att föredra små fröplantor istället för skräckexemplet Knölklocka som invaderade samma rabatt med rotsystemet från endast en planta något år senare. Detta otyg har vi fortfarande kvar trots timmar av intensivt slitande och grävande efter de aggressivt växande rötterna.

På en sandig plats söder om vårt hus har nu de lupiner som planterats där vuxit till ett rejält bestånd, och där får de gärna växa. När alla blommar blå-lila i början av juli är det ändå något visst med dem som vi gillar.
De har spridit sig med fröplantor fram till vägen till vårt hus och för något år sedan hade små fröplantor börjat att växa även på andra sidan av vägen.
Hur långt kan ett lupinfrö flyga?

Även i Vändträsk blommar lupinerna fint.

Här har jag även försökt att fröså Regnbågslupiner men de överlever inte vintern hos oss i Brännberg. Små fröplantor hinner växa fram första året men efter en vinter så är de sedan för evigt borta.
Jag har testat att plantera dem i grus mycket väldränerat men inte heller det verkar hjälpa.

I många år har jag försökt att få röda lupiner att slå rot här men det har varit lättare sagt än gjort.
De som jag planterat i normal trädgårdsjord har inte övervintrat och de som jag planterat uppe bland de övriga i den lätta sandjorden har torkat ihjäl efter någon vecka.
(Jag vet att jag borde ha kommit ihåg att vattna dem)
Nu har jag gjort ett nytt försök med en Röd regnbågslupinlupin lupinus polyphyllus. Jag tvättade bort torvjorden den växte i och planterade den i lite magrare jord i samma rabatt som de första blå höll på att invadera en gång i tiden. Den växte sig stor och frodig sommaren som var och blommade med några röda blommor.
Kanske den röda kan övervintra här?









lördagen den 5:e mars 2011

Växthusets fönster

Detalj av vårt växthus.


De fönster som jag byggt vårt växthus av kommer från ett gammalt officershus som fanns vid Luleälvens strand vid I 19 i Boden. Jag tänkte visa er hur det gamla officershuset såg ut.


Officershuset vid I 19 i Boden


Byggnaden på bilden var ett av tre gamla stenhus som byggdes på I 19 området i Boden under de första åren på 1900-talet, i samband med byggandet av Bodens fästning. Varför alla militära hus i Boden ser ut som de gör har jag en egen teori om. Stilmässigt så fick husen utseende som gamla svenska slott och på det sättet försvenskades området ytterligare. Det här kan låta märkligt för oss idag men det var för länge sedan ingen självklarhet att Norrbotten skulle bli svensk mark. Bara 100 år före husen här byggdes så förlorades hela den östra delen av Sverige - nuvarande Finland till Ryssland, så nog fanns det sina skäl att få området att se svenskt ut. Svea rike har sedan urminnes tider gjort anspråk på detta område. 


Fasad mot Luleälven


I dessa hus skulle de lite finare militärerna få bo när de byggdes, och det här var en värld som levde sitt eget lite flottare liv än många andra i staden. Dessutom var det långt till övriga staden (bostadsområdet Sveafältet fanns inte då) och de som bodde här var hänvisade till varandra. Här bodde nyinflyttade militärer med sina familjer men det var inte antalet barn som bestämde hur stor lägenhet man hänvisades. Mannens grad avgjorde hur stor lägenhet man tilldelades.
En fänrik skulle bo i två rum och kök, en löjtnant i tre rum och kök, en kapten i fyra rum, en major i fem rum och en överste hade sex eller åtta rum och kök.
Här fanns även mer osynliga ramar om hur man skulle uppföra sig och vilka man skulle umgås med.

Källa : NSD, 6/11 1984


Officershuset sett från parken på I 19.
Under sommarhalvåret var det musik i parken framför huset, Människor från övriga staden brukade samlas där då. 
  Förut fanns 15 sådana hus men ett flertal har rivits. Detta officershus revs 1985, de sista åren användes huset som militärförråd och personalen som jobbade kvar när huset revs fick plocka lös det som de ville ha innan grävskopan kom. Min pappa jobbade där då och han plockade lös ett flertal fönster som han hade tänkt att bygga ett växthus av. Han fick inte leva kvar med oss så länge efter det att han tagit reda på fönstren så de kom att stå i ett förråd till 2003 då det blev skarpt läge om fönstren skulle slängas eller få vara kvar där då golvet i förrådet skulle bytas. Dessutom tog de gamla fönstren en väldig plats.

Min fru kom på idén att man kunde ställa fönstren på varandra och på det sättet få lite höjd i det nya växthuset, och så blev det.

Det nybyggda växthuset 2003

Officershus under rivning. (Foto: Norrbottens Kuriren)

De officershus som föll för grävskopan då revs för att de var för dyra i drift och underhåll. Skulle man riva sådana hus idag?



Kungsgatan 10 i Boden under rivning.

Växthuset fick även lite snickarglädje när jag byggde det.
Formen på den snickarglädjen kommer från en gammal handelsgård från 1901 i Boden, det huset revs 1990.
Kungsgatan 10 i Boden klassades som kulturhistoriskt betydelsefullt men det räckte inte.

Det gamla träslottet blev kråkslott.

Kulturhus idag,
rivningshus imorgon.